Ny studie jämför implementeringen av grönytefaktorn i Stockholm, Oslo och Berlin

Foto: C/O City

I en ny studie som har publicerats i tidsskriften Landscape and Urban Planning jämförs implementeringen av ekosystemtjänstvärderingar i stadsutvecklingen i Stockholm, Oslo och Berlin. Studien visar bland annat att främjandet av naturbaserade lösningar främst härleds till prestationsbaserade grönområdesindikatorer, som till exempel GYF.

I studien utforskas skillnaderna och parallellerna mellan tre olika typer av grönområdesindikatorer: Berlins Biotop Area Factor (BAF), Stockholms Grönytefaktor (GYF) och Oslos Blue Green Factor (BGF). Som styrmedel varierar de i komplexitet och mål för gröna och blå strukturer. Studien visar att stadsplaneringsstrategier ägnar allt större uppmärksamhet åt urbana ekosystemtjänster och dess potential för utilitaristisk värdering, inklusive tilldelning av preferensvikter, värdering och prissättning av gröna och blå egenskaper hos stadsutvecklingsprojekt.

Studiens resultat visar dock att naturbaserade lösningar i stadsutvecklingsprojekt i dessa tre städer till stor del planeras, designas och implementeras utan att använda ett uttryckligt ES-angrepp. Ändå utgörs valen av gröna strukturer i stadsplaneringsprojekt av någon typ av implicit värdering av ekosystemtjänster.

Genom att undersöka hur de tre indikatorsystemens värderingar varierar i stadsutvecklingsprojekt identifieras vilka ekosystemtjänster som varje system implicit främjar och försummar. I studien diskuteras hur variationen i systemens komplexitet och värderingar är ett resultat av skilda implementeringskostnader från olika typer av styrmedel. Slutligen hävdar studien att avsaknaden av en explicit ekosystem-strategi har medfört att dessa grönområdesindikatorer uppmuntrat naturbaserade lösningar i stadsutvecklingen.

Läs artikeln här!