Byt ut gräsmattor mot ängar – en lösning för ökad biologisk mångfald och klimatanpassing i städer!

Bilden visar en park i Malmö.

I  en ny forskningsartikel av forskarna Paudel & States (2023) diskuteras det att en betydande del av urbana grönområden utgörs av intensivt skötta gräsmattor som tillhandahåller begränsade ekosystemtjänster. Dessa klipps frekvent under växtsäsongen och domineras av en eller enstaka fleråriga gräsarter. Skötseln syftar till att skapa estetiska, kulturella och rekreationsvärden. Gräsmattorna täcker 0,6 procent av hela Sveriges markyta.

Paudel & States tar upp att den intensiva skötsel som krävs för traditionellt klippta
gräsmattor väcker flera betänkligheter:
1. De ekonomiska kostnaderna för underhåll för insatsvaror, arbetskraft, maskiner och
fossila bränslen,
2. Förlust av biologisk mångfald på grund av utvecklingen av monokulturer av gräsmattor med ett fåtal gräsarter,
3. Miljöföroreningar från överdriven användning av konstgödsel, bekämpningsmedel, herbicider, bevattning och fossila bränslen,
4. Bidrag till global uppvärmning genom utsläpp av växthusgaser från produktion av konstgödsel och frekvent klippning.

Dessa oönskade effekter benämns som ”ecosystem disservices”, vilket har initierat nytänkande om förvaltning av urbana grönområden. De senaste åren har därför fokus för förvaltning av gräsmattor i ökande grad flyttats till att skapa t.ex. olika perenna inhemska ängar. Det för att förbättra ekosystemtjänster såsom stödja bevarande av biologisk mångfald (t.ex. pollinerare), öka miljömässig hållbarhet (t.ex. vattenvård), öka kulturella värden (t.ex. bevarande av kulturellt värdefulla växter) samt att få lägre ekonomiska kostnader för underhåll.

Fleråriga inhemska ängar definieras som sällan klippta växtsamhällen som domineras av inhemska perenna gräs och ettåriga och fleråriga bredbladiga blommor. Utöver att skapa fleråriga inhemska ängar, kan andra alternativa strategier väljas såsom gradvis övergång till ”ängslandskap”. Där används mer blomrika växter (som vitklöver) vilka kan förvandla gräsmattor till mer pollinatorvänliga miljöer. Ytligare strategier är att ersätta en del av gräsmattorna med ängar eller genom att minska klippfrekvensen och eliminera kemisk bekämpning på gräsmattorna.

Vidare menar forskarna att befintliga studier ger inte heltäckande jämförelser av de avvägningar, synergier och “ecosystem disservices” som kan uppstå från att hantera gräsmattor och ängar över olika geografiska och klimatiska regioner. Ökad detaljinformation om ekosystemtjänster för gräsmattor och ängar i stadslandskapet är viktigt för hållbar stadsplanering och design. Det underlättar också beslutsfattande för att minska utsläppen av växthusgaser, bevara den biologiska mångfalden och lösa miljöproblem i samband med urbanisering på lokal nivå, regional och global skala.

Övergången till ängslandskap bör baseras på lokala klimat- och socioekonomiska förhållanden samt medborgarnas värderingar. Det kan exempelvis vara svårt att etablera och sköta prärieliknande ängar i länder med varmt och fuktigt klimat. Istället kan det vara bättre att skapa trädgårdar med inhemska växter för att skydda den lokala faunan och floran. Allmänheten kan vara ovillig att konvertera traditionella gräsmattor till ängar, men man kan istället välja en mellanväg som stödjer en blandning av blommande växter och gräsmattor. Paudel & States konkludera artikeln med att en mosaik av grönområden som innehåller både ängar och mer hållbarare hanterade gräsmattor med lågväxande blommande växter (ex vitklöverblommor), kan vara nyckeln till en hållbar förvaltning av stadens grönområden och öka allmänhetens förtroende för att övergå till ängslandskap.

Här kan du läsa artikeln!

Bilden visar en humla på en vitklöverblomma. Foto: Solna stad